Antar att min försiktighet egentligen bara är bra, men en frostglittrig gata, som förut bara skulle sett vacker ut i månskenet, får nu alla mina nerver på helspänn...
torsdag 17 januari 2013
Fullt fokus
Det är mörkt, månen hänger på trekvart, sådär som den gör i Danmark. Jag cyklar hem från tåget efter en lång dag. Vägen glittrar av frost. Efter min cykelolycka förra hösten är jag numera väldigt försiktig när det kommer till cykling. Jag har lampor på så snart det börjar skymma, har alltid hjälm, och bromsar i den långa nedförsbacken på vägen hem, vågar inte riktigt slappna av. Tänker alltid -tänk om det hade varit huvudet jag slog i den kvällen, istället för rumpan. Om det inte var svanskotan jag hade brutit...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kännerverkligen igen mig! Det är precis så för mig i längdspåret när det går utförs.. Det brukade vara så skönt att bara krypa ihop och vila i nedförsbackarna! Nu står jag som en pinne, försöker förgäves bromsa o trillar desto mer!!
SvaraRadera