En trofast vän

Imorse steg jag upp vid sex, för att för första gången på en vecka traska iväg till skola. Visst gör det fortfarande väldigt ont i svanskotan, men jag var så less på att bara ligga hemma i sängen. Det är ju rumpan som gör ont, det är inget fel på huvudet!

Så idag har en stor kudde varit min bästa vän och följt med mig överallt! Det kändes lite bättre att sitta på en kudde på tåget till skolan, men aj vad det gjorde ont när tåget krängde och bromsade! Dessutom hade jag kudden på stolen på skolan, kudden i handen på metron på väg för att hämta lille F från dagmamman, kudden på golvet medan jag och F byggde med järnväg hemma hos honom, kudden på stolen på danskakursen senare på kvällen, och så kudden på tåget hem igen.

När jag kom hem kollade jag till rumpan lite för att se hur den mått efter allt sittande, jag som mest har legat i sängen eller stått sedan jag gjort mig illa. Rumpan hade det inte alltför bra visade det sig, mina sedan förut stora blåmärken  hade blivit ännu större och dessutom svarta! Inte en sådan trevlig syn, så jag skonar er från bilder i det här inlägget!

Nu blir den sängen, sovandes på sidan :)